Innebandyblomman

Igår skedde det som jag har hoppats på varenda gång jag har åkt på ett derby,GAIS vann mot IFK. För dom oinvigda så är en derbyseger större en julafon. Jag själv hade ju träning med innebandylaget men hade ju kontakter både här och där som kunde informera om hur det gick. Och efter 6 minuter tog GAIS ledningen med 0-1. Herregud är det sant tänkte jag, Och det var det! men sen kommer tankarna ja ja det blir väl som vanligt då GAIS orkar inte hela distansen ut. Men det gjorde domoch jag tänker fira minst en vecka . För det är inte varje dag en 16 årig förbannelse bryts. Att vara GAISare är att lida och som  jag har lidit under mina år som grönsvart supporter. Lika glad när man vinner och lika förbannad när dom fölorar men så är ju sporten. Men trots allt har jag aldrig lämnat mina grönsvarta hjältar. Jag minns med fasa dom två säsongerna i div 3 hujeda mig, jag minns när jag som femton åring tog tåget till Malmö för att se den sista matchen i div mot IFK Malmö och där Sten Pålsson nätade på straff för GAIS 89 minuten och alla trodde att GAIS var i allsvenskan. Men då minns jag den där jävla spekear rösten som sa , det är 6 minuter kvar på Ullevi och Öis har straff mot Grimsås. Öis satte ju givetvis straffen och vann serien året efter åkte GAIS ner i div 3, Så är det att vara GAISare alltid uppe bland molnen är nere i källaren. Men det är väl också det som är tjusningen i att vara just GAISare. Men när GAIS vann igår så tror jag minst sagt att det kom en litetn tår på kinden för så lycklig var jag, Så ofta som man har häcklats av dom gråvita fö att man är GAISare men nu denna gången var det vi som fick skratta sist på Nya Ullevi, Nästa år står ju en ny arena klar som inte har något namn än, varför inte MAKRILLBURKEN ?

Mvh Blomman