Innebandyblomman

Ja då har det hänt igen vad då undrar ni kanske? jo ryggen är knäckt igen, Fan jag börjar bli trött på den här ryggen nu. Förra sommaren knäckte jag ryggen hos kotknackaren 5 gånger, pga av lite personal så kunde jag inte sjukskriva mig. Så jag han inte läka ihop. Att ha ont i ryggen  är nog bland det djävligaste som finns , man kan inte sitta, inte gå inte ligga man kan ingenting. Som igår onsdag tex, då skulle jag och min kompis åka ut till medeltidsbyn och fixa med mitt hus, jag kunde inte göra ett skit knappt för jag hade så ont men som tur är har man goa polare som kunde hjälpa än. Tack G för det. Nästa vecka får du mer arbete ha ha. Blir det inte bättre om någon dag så får jag gå till kotknackaren igen. Jag har ju varit ute i byn nu i tre dagar så det verkar som att kroppen sa i från, men det är ju så skönt att vara där ute, hunden kan springa lösa och man kan fisa runt knuten utan att behöva bry sig. Dom som känner mig har nog svårt att se mig som en skogsmulle i läderbrallor som lagar mat över öppen eld och trivs i vildmarken, jag är ju en stadskille, som för i tiden sprang en del på krogarna runt om i stan där jag bodde, raggade brudar och tyckte att livet var en lek. Där av min bohemiska sida. Det är nog så här att  jag  innerst inne gillar att vara ute i skogen och ta det lugnt. Kroglivet är mig för mig ett passerat stadium, visst man kan man gå ut ibland men det händer sällan numera. Det som jag vill nu är att träna mitt lag, spela med båda mina band Fattijons och Barnarp Bulldogs umgås med Agnes vara ute i byn och bara vara lycklig.