Innebandyblomman

Jag satt uppe inatt och kollade på JVM finalen mellan USA-Kanada , vilken match det blev. Detta är den näst bästa hockeymatchen jag har sätt genom tiderna och då har man ändå sätt en hel del. Den bästa för min del är USA-Sovjet i OS i Lake Placid 1980. Men åter till finalen den hade allt spänning , dramatik, utbytta målvakter , hårt matchande tränare, jag är fortfarande i trans. Både Kanda och USA visade ett sådan inställning så man blir lyrisk. Kanada tog ledningen men USA spelade bra och kviterade och hade försprånget. Med ett par minuter kvar står det 5-3 till jänkarna, men Kanada visade hur mycket vilja betyder och man satsade allt. Fick in 4-5 och kort efter så kviterade till 5-5. USA nere i brygga, sudden väntar. Dryga 4 minuter in kommer avgörandet. En kanonräddning av Campbell som kom in istället för Lee bäddade för en kontring och svenskättlingen Carlson avgjorde med ett snyggt  skott. Lyckan var total i USAlägret, en makalös svit på 5 raka guld för Kanadensarna var bryten. Bra för JVM attt USA vann jag höll på dom när Sverige inte var med längre. Vad är den totala summan av kardemumman när man analycerar JVM, jo att det handlar om dessa tre lag som tog medaljer. Ryssarna vek ner sig totalt och har nog ett och annat att fundera på, Finland pressade både Sverige och USA och var på tok för inefektiva. Sveriges insats då ? Godkänt men inte mer, man vek ner sig när det gällde som mest och det hatar jag. Lär av Kanada och USA vad inställning och attityd betyder i idrott. Samt att hata och förlora det är viktiga saker att ta med sig för det Svenska landslagen i många idrotter. Så hatten av för finalagen och tack för en underbar tillställning