Innebandyblomman

Det var så roligt att träffa dig och vi fick en kort pratstund innan du skulle iväg. Men samtidigt så blev man ledssen när jag såg hur du mådde. Ditt liv är som en bergodalbana ibland är det upp och ibland är det ner. Jag såg dina sönderskurna armar och det gjorde mig ledssen, jag vill så gärna hjälpa dig för att du är värdefull . Men ångesten som bor i din kropp är inte lätt att ta hand om , men du vet att vi är många som bryr sig om dig, var inte rädd att ta den hjälp som finns att få, var inte rädd att höra av dig när du mår dåligt. Jag hoppas verkligen att du hittar ro i din själ och att du kommer att må bättre. Men jag vet samtidigt att det är en lång och krokig resa till ett bättre mående, jag har gjort den resan själv. Idag mår jag hyffsat inte på topp men jag klarar mig. För jag har stöd från andra i min närhet och det måste man ha. Vi får snart ta en fika tillsammans igen och prata för jag vet att det kan underlätta när allting är som svartast då kan det vara en sådan enkel sak som fika gör att den dagen blir bra. Tänk så här, varje dag när du vaknar min vän. Den här dagen skall bli den bästa dagen i mitt liv och gör det till en rutin så kanske ångesten släpper och att du börjar må bättre. Ta hand om dig och var rädd om dig. Du vet var jag finns om det är något.