Innebandyblomman

För 9 månader sen fick jag en sjukdom och är tvungen att äta medecin så länge jag lever, för det första är det jävligt jobbigt att aceptera att man har en sjukdom.
Sen för det andra så känner jag att ingenting hjälper.
Läkarnas råd hjälper inte medecienerna tar inte som dom skall.
Jag äter knappt och jag känner att jag är på väg att tyna bort, sen förra påsken har jag gått ner massor nu ner runt 72 kilo vilket är för lite såklart för min längd.
Jag har stöd det är inte de men dom kan inget göra dom försöker hjälpa mig på alla sätt och vis Agnes vill bara väl men hon förstår nog inte i alla fall.
Jag tänkte det kan vara bra att blogga om hur jag har det just nu.
Jag har ju min innebandy och golfen och det är ju kul men för övrigt när det totalt jävla mörker.
Jag går i en orosbubbla hela tiden och grunnar på sjukdomen och mycket annat också som dyker upp när man inte mår bra.
Visst det finns säkert dom som mår mycket sämre en jag och har det mycket värre med , men det kan jag liksom inte ta hänsyn till jag tänker enbart på hur jag har det just nu.
Att bli arbetslös var ju inte direkt planerat och det oroar ju också att inte ha jobb.
Fast jag försöker att vara optemist så ser det väligt mörkt ut.
Jag skall träffa läkaren snart och då kanske det kan bli någon form av hjälp när det gäller den medecinska biten för det här kommer inte att funka mycket länge till.
Det man är rädd för är ju att man kolappsar totalt och blir helt bränd.
Så vad skall man göra då ?
Jag har inga glasklara svar på det, det är inte så lätt att vara possetiv när man ser det mesta i färgen svart,och jag känner att jag börjar att tappa fästet att livet håller på att glida mig ur händerna.
Jag är normalt sätt en mycket glad man och ger inte upp i första taget jag har haft många motgångar i mitt liv vill jag lova.
Men just nu ser jag inga lösningar och jag hittar inga heller, jag försöker men det går inte.
Det sista man vill höra när det är så här är att du måste rycka upp dig det är inte så jävla lätt att rycka upp sig när det sista man letar efter är kragen som inte finns.
Jag hoppas att det skall bli bättre och att jag får nya medeciner som kan hjälpa till att få mig må bra tills dess får jag fortsätta att kriga för innerst inne är jag än vinnare !!!!