Innebandyblomman

För ett tag sen som ni vet låg jag på sjukhus, jag fick reda på att jag har en sjukdom.
Första tiden var jag glad att jag hade fått reda på det, men nu känns det jobbigt att leva med det.
Vissa dagar är man så trött på skiten att man bara vill krypa ner i den mörkaste källaren och aldrig mer titta ut.
Men ibland så går det riktigt bra.
Sen är man sjukskriven och det gör inte saken bättre.
Mina vänner säger att det kommer att bli bättre och att medecinerna skall hjälpa , men när frågar man sig?
Jag tycker själv att det pendlar mellan himmel och helvete och det skapar oro.
Jag är ju en possitiv människa och en kämpe, men frågan är hur länge skall man orka.
Just nu ser jag natt svart på tillvaron och ingenting funkar som jag vill att det skall göra.
Det är klart att detta är jobbigt för mina annhöriga också att jag har fått en sjukdom, men dom stöttar mig så bra dom bara kan.
Agnes är ju en fantastisk människa som har ett stort hjärta hon är ett otroligt stöd för mig, men hon har det med jobbigt hon lever ju med mig  och är närmast mig.
Jag träffar läkare regelbundet och tar prover,, det är också jobbigt, det känns som ett påhäng men är  absolut vikitigt det vet jag ju.
Men i alla fall, jag hoppas på att jag snart skall må bättre och att allt löser sig.
Ha en bra helg och var rädda om er, rätt som det är kan jorden trilla ner och då är det bra att hålla någon i handen.

Kram och tack för att ni finns !