Innebandyblomman

Min mamma blev ensamstående den 070827 då min älskade pappa gick bort ! efter fler år med hjärtproblem. Min mamma är 75 år och har starr, parkinsson utsllitna höfter, knän. Men hon kämpar på. Hon skall nu flytta från Bollnäs till Uddevalla för att slippa bli ensam och isolerad. I Uddevalla bor min lilla syster Marie och hennes flicka Cicilia. Och det är bra så hon får sällskap.

Hon slet hårt med min pappa då han satt mest i rullstol dom sista åren , han var också utsliten i kroppen med dåliga knän osv. Men hon tog ingen hemhjälp skötte pappa så himla bra. Visst hon var trött många gånger men  gnällde aldrig. Mamma kommer från Kiruna så hon har kämpat i hela sitt liv. Hon hade en tuff uppväxt. Det var fattigt i hemmet hon kom i från. Pappan var alkis och mer eller mindre söp i hjäl sig. Hennes bror tog livet av sig , men hon har alltid kämpat på. I sitt aktiva liv var hon dagmamma och hade som mest 11 barn samtidigt. Och jag brukar tänka på hur det såg ut hemma, det var klinist rent hemma, jag hajade aldrig hur hon bar sig åt. Men hon var av den gamla stammen man skall inte gnälla och man måste kämpa, och det gjorde både mamma och pappa. Vi har haft en bra uppväxt men ibland har det varit tufft även för oss. Men mamma såg alltid till att vi hade det bra.

Min mamma frågar alltid hur jag har det med pengar osv i bland kan det vara tufft för mig att vara timvikarie, och man har inte alltid jobb, men då brukar mamma skänka än slant vilket är mycket uppskattat hon tänker alltid på oss. Så därför är mamma värd en hyllning på bloggen. När pappa dog så gadda jag mig på min vänstra arm med hans namn, födelsedatum , dödsdatum och RIP , gadden är format som ett kors, en blid kommer att läggas ut snart, den andra underarmen har jag sparat till mamma som också skall få ett likadant kors. Så till sist jag älskar dig mamma du är bara så bra.

Mvh Blomman