Innebandyblomman

Det  laget jag tränar nu finns på en liten ort med en liten befolkning, man får en kusling känsla av Twin Peaks, mysterierna tätnar, skumma cyklister, märkliga, bilar , punkare och skinbulor. Det man fruktar är att Jason skall dyka upp i sin hockeymask och hugga en machete genom taket då man just har fått bensinstopp. Eller så dyker det upp 82 jägare med dragna vapen och skriker halt, eller PASS PÅ REN TILL HÖGER medans dom tar en klunk hemkört i petflaskan uhh hemska tanke. Jag fasar den dagen jag inte får igång bilen och står utanför sporthallen ensam och övergiven och skall be om hjälp. Då kommer det säkert en skum typ och säger att man kan få följa med hem och ringa bergarn, men i själva verket så blir man inlåst i en mörk källare där man kan se benknotor och motorsågar om vartannat. Man har hamnat hos den berömmda slaktarfamiljen , där morden har avlöst varandra i generation efter generation och det visar sig att morfarmördaren är en riktig hemsk typ med många liv på sitt samvete. Sug på den !

Nej då det är en fin ort och sammanhållning både på planen och utanför verkar hur go som helst och jag får den här känslan som Barnarpskillarna hade när jag tränade dom det är en för alla alla för en. Det är skön känsla jag har i magtrakten nr jag åker till träningarma, jag riktigt brinner för killarna och laget och jag tänker göra mitt yttersta för att killarna skall må bra både på och utanför planen och hjälpa dom så mycket jag bara kan.
Nu blir det en veckas semester från laget då jag skall åka till Djerba i Tunisien man behöver ha den lilla ledigheten för att orka både att jobba och träna laget. Ha en fin och bra helg och var rädda om varandra, dela ut en kram till nära och kära för livet är för kort och man glömmer rätt fort dom som står en närmast.